Från Hökberg till rödbetsfiasko, Anders Ekh berättar om flera sätt att åka Vasaloppet.

När Anders Ekh pratar om Vasaloppet känns det som att loppet ligger utspritt över hela hans liv. I ett spår finns barndomens Mora, i ett annat cykelåren, och i ett tredje den där dagen då han slutade jaga minuter och började se allt som fanns längs vägen.

Mellan Partille och Hökberg

Det börjar i Partille, i Sävedalen, långt från bilden av den självklara skidorten. Anders Ekh växer upp där snön inte alltid räcker till, men intresset för längdskidåkning finns tidigt och envist. Genom släkten i Moratrakten kommer Vasaloppet nära redan som barn, mer som något man lever med än något man bara ser på avstånd.

Han beskriver hur han började väldigt ung och hade ett stort intresse för längdskidåkning. Någon gång i elva till trettonårsåldern tjatade han till sig ett par rullskidor av sin pappa. Men det fanns ett problem. Han hittade ingen klubb att vara med i. Skidintresset fanns där, kroppen ville åt det, men vägen framåt var inte riktigt utstakad.

Kvar blev ändå kopplingen till Mora och till platsen som fortfarande betyder mest när han åker. Favoritkontrollen är Hökberg. Inte för att den ligger taktiskt rätt, utan för att minnena gör det. Stora delar av släkten är från Mora, och familjen hade stuga i Läde, inte långt därifrån. Hökberg blir därför mer än en kontroll. Det är en punkt där loppet möter barndomen.

När cyklingen tog över

När skidspåret inte blev en organiserad vardag tog cyklingen vid. I tonåren följde Anders Ekh med en kompis till en cykelklubb i Göteborg. På första träningen vurpade han och kom hem blodig, men han var redan fast. Det är en detalj som säger något om hans sätt att förhålla sig till idrott. Han backar inte bara för att starten blir stökig.

Så småningom blir cyklingen den stora satsningen. Han håller på aktivt i många år, tävlar hårt, kommer vidare till lag och bygger ett liv runt konditionsidrotten. Efter junioråren kör han för Cyclesport, men får körtelfeber i slutet av den första säsongen. Rytmen bryts. Sedan flyttar han till Norge och börjar jobba där, nästan fyra år totalt.

Det är också i Norge som skidåkningen kommer tillbaka på ett nytt sätt. Han möter en miljö där konditionsidrott har hög status och där cyklister gärna åker långlopp på skidor under vintern. Vasaloppet och seedningsloppen blir en del av vinterträningen inför cykelsäsongen. Först handlar det mest om fart. Han har seedat in två gånger, hans snabbaste Vasalopp går på 4.23, och någon gång är han runt plats 300. Då är loppet ett test, ett kvitto, ett sätt att mäta formen.

Misstaget kvällen före

Men Vasaloppet låter sig inte alltid pressas in i en plan. En av Anders Ekhs starkaste berättelser från spåret börjar redan kvällen före start. Han hade blivit rekommenderad rödbetsjuice, gick hem och drack hela burken på en liter. Dagen efter kom notan.

När han väl stod i spåret gick det inte att förhandla med kroppen. Han kände av det så mycket att han till slut fick bryta. Berättelsen är självironisk när han återger den, men också exakt i sin lärdom. Det som verkar smart i uppladdningen kan bli dyrt över nio mil. Där finns också hans sätt att prata om Vasaloppet. Inte högtravande, bara konkret. Klädval, energi, små beslut. Sådant som avgör långt mer än man först tror.

Samma jordnära ton finns i råden han ger till andra. Klä dig kallt, säger han. Det är så många som klär sig alldeles för varmt när man åker Vasaloppet. Han pratar gärna om väst som ett bättre val än jacka och om stora trugor som bör köpas i tid innan de tar slut i Mora och Sälen. Det är kunskap hämtad från att själv ha stått där, från att ha åkt, jobbat runt loppen och sett hur små detaljer växer under en lång dag.

Loppet som blev en matresa

År 2022 kommer ett annat slags Vasalopp. Anders Ekh får tag på en startplats sent, kvällen före loppet, och anmäler sig. Från vandrarhemmet i Orsa följer han med ett italienskt gäng som har platser över på bussen till Sälen. Redan där har tonen för dagen satts. Det här ska inte bli ännu en jakt på sekunder.

Han åker för att uppleva. För att prata med folk. För att se loppet inifrån i stället för att bara forcera det. Anders Ekh väljer utan att tveka babbel framför tystnad i spåret, och just den hållningen bär honom genom dagen. Kontrollerna blir inte bara stationer utan mötesplatser. Funktionärer, medåkare, stämningar, smaker. "Det var som en matresa genom Vasaloppsspåret", säger han.

Kanske är det därför Vasaloppet fortfarande håller honom kvar, trots alla de roller han haft runt arrangemangen. Han har jobbat flera år med Vasaloppet och Cykelvasan, gjort speakerjobb, kommenterat cykel och arbetat med SVT. Han kan historien om Anders Pers, det första loppet 1922 och dramat i Evertsberg. Men mitt i allt det där återkommer han ändå till samma sak. Om han måste välja, väljer han Vasaloppet. Det är loppet där prestation, tradition och personliga minnen fortfarande ryms i samma spår.