Två skidvänner om Vasaloppet, SkiErg och vägen till en seriös satsning.

Det börjar inte i Mora, utan i Göteborg, med två tjejer som gillar att träna och som råkar bo ungefär 500 meter från varandra. Någonstans mellan SkiErg-pass, intervaller och långloppsdrömmar blir Vasaloppet både riktning och samlingspunkt.

När skidvärlden blir ett gemensamt språk

Vänskapen tar form i det konkreta. Ett gemensamt intresse för längdskidor. En ny adress i Göteborg. Ett avstånd på några hundra meter mellan två vardagar som snart börjar haka i varandra. Klara och Olivia beskriver sig som två träningsglada tjejer som har snöat in på långlopp och skidvärlden, och i den formuleringen finns också något av motorn i OK Stakning.

Från början är OK Stakning ett Instagramkonto, döpt efter Olivia och Klara, ett sätt att samla deras skidresa för familj och vänner. Men bakom namnet finns också en miljö som växer fram på riktigt. De tränar, jämför pass, delar riktning. Och ganska snabbt märker de att de fungerar ihop, både som människor och som åkare.

Det finns en nästan komisk startpunkt också. På gymmet där Olivia och Klaras sambo tränar finns bara en SkiErg. I början blir de nästan fiender om maskinen. Sedan köper gymmet in en till. Där, bredvid varandra, börjar mycket av deras gemensamma träning på allvar. Intervaller, slit, små dueller. En vardag som kanske inte ser ut som den klassiska bilden av skidlivet, men som blir deras egen.

Vägen in i satsningen

Olivia kommer från Göteborgstrakten och har haft skidåkning med sig sedan barndomen, tillsammans med alpint och fjällresor. Men som liten såg hon inte skidor som sin sport. Då var det fotboll och friidrott som gällde. Vasaloppet kom först senare, via familjens lopp och utmaningar. Hennes första lopp gick från startled 10 och tog runt elva timmar.

För tre säsonger sedan bestämde hon sig för något som låter enkelt när hon säger det, men som för många är svårt att göra. Hon ville försöka bli bra på någonting. Hon sökte sig till DP Only Skidklubb och kom till sin första träning. Där möttes hon av sju killar som, som hon själv säger, var bredare än vad hon är lång. Passet var tufft, men det blev också början på en mer medveten satsning.

Klara kommer från ett annat håll. Hon är uppvuxen i Umeå, har alltid åkt skidor på vintern och tävlade som junior i skidorientering på hög nivå, med landslaget som en del av vardagen. När hon slutade med det började något annat ta form. Hennes första långlopp blev Nordenskiöldsloppet, trots att hon dessförinnan som längst hade åkt ungefär fyra mil. Där började intresset för långloppen på allvar.

En tydlig vändpunkt kom på ett damläger i Orsa Grönklitt med DP Only Skidklubb och Britta Johansson Norgren. Där träffade hon bland annat Olivia. "Det blev nog verkligen en vändpunkt för mig i min satsning", säger hon. Det handlar inte bara om träningen i sig, utan om att kliva in i en miljö där långlopp plötsligt känns möjligt att satsa på.

Göteborg som bas och gemenskap

Det finns något trotsigt i att bygga ett långloppsliv i Göteborg. Ingen självklar snöstad, ingen rullskidbana runt hörnet. Ändå är det här deras skidåkning tar fart. Klara säger det rakt ut: hennes skidåkningskarriär tog fart här i Göteborg. För långlopp fungerar staden, med cykelbanor, landsvägar och förvånansvärt många andra skidåkare att träna med.

Det är också här deras idé om gemenskap får tydligare form. De märker att det finns mycket inspiration från eliten, men mindre från den nivå där de själva befinner sig. Den resan, med vanliga jobb och vanlig vardag vid sidan av, syns inte alltid. OK Stakning blir ett sätt att visa just den delen. Att en satsning får vara seriös också när den inte ser perfekt ut.

Viljan att få in fler kvinnor i sporten återkommer genom hela deras berättelse. Långloppsmiljön är fortfarande mansdominerad, säger de, och därför blir varje sammanhang där fler tjejer hittar varandra viktigt. På läger har de mött kvinnor som mest tränat med män hemma och längtat efter att få dela sporten med andra kvinnor. För Klara har gemenskapen före start och efter målgång nästan varit det viktigaste under de år hon åkt mycket långlopp.

Samma tanke märks i Masten måndag, det öppna intervallpasset i en backe upp mot en mast i Göteborg. Första gången är de två personer. Sedan sju. Sedan tio. Det är inget klubbstängt, inget finrum. Bara skidåkare som kommer för att träna tillsammans, pressa varandra och göra det lättare att fortsätta.

Platsen efter loppet

När de får frågan om favoritkontroll i Vasaloppet väljer de inte Smågan, Evertsberg eller Eldris. De väljer omklädningsrummet efter målgång. Det säger något om vad loppet har blivit för dem. Nio mil i spåret betyder mycket, förstås. Men det är också minuterna efteråt som bär tyngden av allt som har lagts ner före start.

Efter Vasaloppet 2026 möts de där inne. "När vi var klara möttes vi i omklädningsrummet. Båda grät och var helt lyckliga tillsammans." Den scenen stannar kvar. Inte bara för att den är stark, utan för att den rymmer så mycket av deras resa. Träningen i Göteborg. Alla passen med Vasaloppet i sikte. Gemenskapen som vuxit fram runt en sport där de velat hitta mer plats, både för sig själva och för andra kvinnor.

Till och med detaljerna runt omkring blir en del av minnet. Klara hade choklad och tutti frutti i väskan. Olivia hade glömt sin och fick låna saker. De pratar också om logistiken i Mora, om hur svårt det kan vara att få tillbaka väskan om man går utanför det tänkta mönstret. Det är typiskt för deras sätt att berätta. De stora känslorna får gärna stå bredvid det praktiska.

Och någonstans där blir också Vasaloppet tydligt i deras liv. Det är det stora målet, som Klara säger. Många träningspass görs med just det loppet i huvudet. På tävling är det gel som gäller. På träning finns det plats för fika. De kör intervaller på SkiErg i Göteborg med Bonnie Tyler i lurarna, långa pass med nio mil i tanken, och fortsätter bygga en skidvärld som går att leva i.