Från lastbilshytten till startled 1 i Vasaloppet.

Kvällen före Vasaloppet sitter Johan Österlund med de sista förberedelserna. En kniv slinter, ett finger skärs upp och vägen går till sjukhuset i Mora, fast det egentligen är startlinjen han ska till.

Sent in i spåret

Vägen till Vasaloppet börjar inte i någon skidfamilj eller ungdomssatsning. Den börjar långt senare, hos en boråsare som som barn såg loppet på tv en söndagsmorgon i mars och som först 2018 började träna mer kondition på allvar. Före det var det mer gym och styrketräning. Sedan kom En Svensk Klassiker in i bilden, och med den skidorna.

Som 29-åring köpte Johan Österlund sina första rullskidor. Starten blev, som han själv beskriver den, staplig. Det var många vurpor, mycket som skulle läras från grunden, och ändå fanns något där som drog. "Jag började åka skidor och fastnade för skidmomentet i själva klassikerdelarna."

Hemma i Borås fanns bra spår, och ganska snabbt började han förstå att det här kanske inte bara var ett tillfälligt projekt. När han åkte sitt första skidlopp, Craft Ski Marathon i Orsa vintern 2019 till 2020, seedade han in sig i led 2. Den känslan blev viktig. Där någonstans gick skidåkningen från nyfiken prövning till något mer allvarligt. Det kändes, som han säger, att det kanske kunde bli någonting av det här.

Första Vasan och timmarna bakom

Det första besöket i Vasaloppsarenan kom 2020. Första Vasaloppet blev ingen uppvisning, snarare ett långt arbete för att ta sig hela vägen till Mora. Han har själv uppskattat placeringen till omkring 1700, och minnet handlar mindre om resultat än om att få se loppet på plats, vara i det som tidigare bara hade funnits på tv.

Men den sortens lopp kan också bli ett besked. Inte om var man står just då, utan om hur mycket man vill tillbaka. Johan Österlund fortsatte träna, sökte sig mot seedningslopp och längre utmaningar, och la in långa pass som få ens skulle komma på idén att göra. Inför Craft Ski Marathon körde han en träningssväng på 12 mil på Borås skidstadion. Senare beskriver han också hur just den typen av pass passar honom bäst. "Det är många långa pass, och det är sådant jag gillar."

Det finns ett tålamod i hans sätt att tala om utveckling. Ingen snabb genväg, inget färdigt recept. Bara tid, mängd och teknik som nöts in. När han får frågan vad han skulle säga till den som börjar sent med skidor, säger han det rakt: "Ge inte upp efter två eller tre år." Det är lätt att höra att rådet kommer ur eget liv, inte ur teori.

Kvällen i Mora

Inför Vasaloppet 2024 hade mycket redan börjat falla på plats. Två eller tre veckor tidigare hade han kommit tvåa i ett seedningslopp i Landsbro. Nu stod han i led 1, nära de bästa, på en nivå som hade känts avlägsen bara några år tidigare. Och så kom kvällen före loppet.

Han skulle fixa sitt slangbälte och kapa en slang med kniv. Då slant det. Kniven gick in i fingret och allt det där som är så noggrant uppbyggt inför en Vasa, resan, formen, förväntan, blev plötsligt osäkert. I stället för den sista lugna kvällen blev det sjukhus i Mora och frågan om det ens skulle gå att starta morgonen därpå.

Det gick. Dagen efter stod Johan Österlund ändå på startlinjen. Med den sortens förhistoria hade loppet kunnat bli ett enda långt räddningsförsök. I stället blev det tvärtom. Efter en stökig inledning hittade han in i åkningen, tog ryggar, plockade placeringar och höll ihop dagen hela vägen mot Mora. Han slutade 121:a från led 1. Bara Sebastian Swahn var före honom av åkarna i samma led. Mot slutet jagade han det han trodde var Erik Wikström och gick i mål ungefär en minut efter honom.

Mellan långloppen och lastbilen

Det som gör berättelsen om Johan Österlund så lätt att tro på är kanske att den aldrig lämnar vardagen. När han inte tränar eller åker skidor kör han lastbil. Ett arbetspass kan gå till ett lager utanför Örebro, sedan en natt i bilen och därefter hem igen mot Borås. Han beskriver lastbilen nästan som en liten husbil, med säng, kaffebryggare, mikro och kylskåp.

För honom har jobbet inte bara varit något som måste pressas in bredvid träningen. På sitt sätt har det också hjälpt den. "Det blir rätt bra schema om man ska träna mycket", säger han. Det säger något om hans sätt att se på tillvaron. Inte romantiskt, inte klagande, bara praktiskt. Det här är livet, och då får träningen byggas in i det liv som finns.

Senare kom också Ski Classics, genom MTEC Direct säsongen 2025 till 2026. Han beskriver den satsningen som lärorik men tung, med mycket resor och logistik samtidigt som han arbetade heltid. Han ångrar inte att han testade, men just nu vill han hellre vara hemma och köra svenska långlopp. Och när han talar om framtiden är det ett lopp som står högst. Nordenskiöldsloppet är det stora målet. Vasaloppet finns där, viktigt och återkommande, men det är inte nödvändigtvis det enda lopp som får hjärtat att slå hårdast.